Historia

Långseruds hembygdsgård. B Larsson, Larsson Marketing

HISTORIA

 

Redan på 1930-talet väcktes intresset i vår bygd för bildande av en hembygdsförening och den första hembygdsföreningen bildades 1933. Föreningen hade ett 30 tal medlemmar och flera olika förslag till hembygdsgård diskuterades. Föreningen lyckades dock inte genomdriva något av de tänkbara alternativen och efter något år lade man ner verksamheten.

 

 

År 1949 gav missionsföreståndare Johan Gustafsson ut boken Hembygd och denna bok bidrog sannolikt till ett förnyat intresse för hembygden. Sommaren samma år bildades en kommitté "För hembygdens tillvaratagande inom Långseruds församling". Denna kommitté bestod av Johan Gustafsson, folkskollärare Gustaf Olofsson, Sillingebyn, och hemäg. A.G. Nilsson, Esbjörbyn, med Gustaf Olofsson som ordförande. Som sin första uppgift arbetade man för att anskaffa en minnessten över kolportören Fjellstedts Johannes och den 17 augusti 1952 avtäcktes en minnessten vid dåvarande E 18 i anslutning till kommande hembygdsgård, med inskriptionen "Till minne av Johannes Andersson, Gisslebyn, kristen pionjär". Och varje sommar fram till mitten av 1980-talet hölls alliansmöten - Långserudsmötet, även kallat stenmötet - vid minnesstenen och hembygdsgården med Långseruds missionsförsamling och Evangeliska fosterlandsstiftelsens missionsförening i Långserud som arrangörer. Därefter har hembygdsföreningen arrangerat kvällar med läsarsånger tillsammans med sångare och musikanter ur missionsförsamlingen och kyrkokören.

 

 

Den 3 september 1953 ombildades hembygdskommittén till Långseruds hembygdsförening och anslöts omgående till Värmlands hembygdsförbund. Det stora önskemålet var nu en hembygdsgård och på initiativ av ordförande Gustaf Olofsson inköptes mangårdsbyggnaden Klockarhagen i Sillingebyn av Gustav Danielssons dödsbo. Byggnaden från slutet av 1700-talet revs 1954 och byggdes upp 1955 i sitt ursprungliga skick i en våning med vind på norra delen av den tomt som var ämnad för Långseruds skola. Byggmästare Anders Svensson, Norane, blev entreprenör för bygget och han fick många frivilliga med sig i arbetet, andra skänkte pengar och virke.

 

 

Yngve Lindblom i Olebyn, var med när lantmätaren styckade av tomten och i gränsen växte en liten smal ek som han gav sin dotter Inga-Lill. I dag är det ett ganska stort träd som påminner om att åren har gått. Karin och Yngve Lindblom hade köpt tapeter hos Enebågens i Dals Långed och det var meningen att de skulle sättas upp i storstugan, men hemmansägaren och målaren Karl Nilsson i Hägnan, vägrade att tapetsera med dessa tapeter. Han tyckte det skulle bli för rosigt och att de var fula men i en av kamrarna skulle det gå bra. I storstugan blev det istället en grå diskret mönstrad tapet.

 

 

Det har berättats att det var en glädje för varje möbel och sak man fick att inreda hembygdsgården med. Skåpet, slagbordet och soffan i köket samt soffan som står i rosenkammaren följde med huset från Klockarhagen. Innan det fanns så mycket möbler användes storstugan till vävstuga och mellan den 10 april och 8 maj 1956 pågick en vävkurs som leddes av vävlärarinnan Signe Gustafsson, från Koppom, en grupp vävde på dagtid och en på kvällstid. För att hålla varmt eldades det i öppna spisen. Vintertid var det inte så lätt att hålla varmt, man fick börja elda ett par dagar i förväg och det gick ju inte an att gå ifrån den öppna brasan och lämna den utan tillsyn. Barbro Andersson, Backamo, och Frida Jansson på Mon, var trogna eldvakter. Av protokollen framgår att en del styrelse- och årsmöten hölls i hemmen. År 1971 installerades elvärme.

 

 

Hösten 1963 erhöll föreningen en stolpbod från 1700-talet av syskonen Maria och Amalia Gustafsson på Gärdet, Eldansnäs, och 1971 skänkte syskonen Anna och Karl Olsson, Mossen, i Eldansnäs, en loge och lada från 1800-talet. På logen fanns ett gammalt skåp som fick följa med till hembygdsgården som renoverades och målades av Hjalmar Frisell, Ö. Kolsäter. Skåpet står i storstugan. Logen och ladan uppfördes 1978.

 

 

År 1973 firade hembygdsföreningen 20-års jubileum i dagarna två med underhållning, utställning, servering och lotterier mm. Högtidstalet hölls av Lars Madsén, känd från riksradion. Ett av Värmlands hembygdsförbund godkänt förslag till kvinnodräkt förelåg och intresserade kunde anmäla sig.

 

Hembygdsföreningens dräktkommitté hade som underlag till sockendräkten gjort en inventering av textilier i socknen och ett omfattande material visades i en utställning i Långseruds skola. Dessutom visades hemvävda alster, broderier, gamla sidensjalar, äldre skolslöjd och en vandringsutställning från Värmlands museum "Huvud, skuldra, knä och tå" där förklädet till den kommande kvinnodräkten ingick, samt en minnesutställning med träskulpturer och tavlor av Karl Danielsson, Eldansnäs. Ortens hantverkare visade svarvade träsaker, porslinsmålning, tavlor, tomtelandskap, lapptäcken m m. Ett förslag till mansdräkt togs fram något senare och dräkterna invigdes i kyrkan den 9 juni 1974.

 

 

En gammal tradition i Långserud var att alla socknens unga flickor klädde sig i sommarklänningar för första gången om året till Kristi himmelsfärds dag. Denna sed är bakgrund till att sommarförklädena till kvinnodräkten tas på Kristi himmelfärds dag. Långseruds kyrka har också blivit kallad "himmelfärdskyrkan" då folk från grannförsamlingarna sökte sig dit just den dagen. Sedan 1976 har det också blivit tradition att gudstjänstbesökarna tågar till hembygdsgården där hembygdsföreningen bjuder på kyrkkaffe.

 

 

1977 skänkte Sylvia och Gösta Olsson, Lönnskog, ett knippe bokmärken "Långserudsmörtar" i näver till hembygdsföreningen att användas som souvenir för Långserud. Bokmärket har blivit mycket omtyckt och har under åren sålts i ett stort antal eller delats ut som ett minne till medverkande vid en rad olika sammankomster.

 

 

År 1979 när arbetet med att sätta upp en trappa till vinden skulle påbörjas uppdagades det att fukt och svamp hade angripit bjälklag och trossbotten. Alla golven i hembygdsgården fick bytas ut och det var ett dyrbart och omfattande arbete innan hembygdsgården åter kunde tas i bruk. I storstugan skadades tapeterna i samband med den stora ombyggnationen och nu kom de rosiga tapeterna som legat i Olebyn sedan 1955 väl till pass. Nu kan vi inte tänka oss storstugan utan dessa tapeter.

 

 

En torpinventering genomfördes i slutet på 70-talet där torp, gamla husgrunder och fornlämningar prickades in på kartan och hembygdsföreningen bekostade ett stort antal skyltar med namn på ställena som föreningsmedlemmar i de olika rotarna satte upp. En uppskattad kulturgärning.

 

 

Riksförbundet för hembygdsvård anordnade under några år regelbundna torpkonferenser och i augusti 1979 förlades torpkonferensen till Värmland och Långseruds hembygdsgård. Gästerna, ett 100-tal, anlände i bussar med förbundsordförande riksdagsman Ivan Svanström i spetsen. Reseledare var Bertil Calais, från Emigrantregistret i Karlstad, som även representerade landshövding Bengt Norling, som hade fått förhinder. Ordf. Arne Kyrk hälsade välkommen till Långserud och riksdagsman Allan Gustafsson, Säffle, hälsade välkommen till Säffle kommun. Sylvia och Gösta Olsson, Lönnskog, redogjorde för sitt arbete med Lönnskogsgruppens torpinventering, Hjalmar Frisell visade sitt material om Ö. Kolsäters gård, och distriktslantmätare Sven Lindskog, Karlstad, visade gamla kartor. Hembygdsföreningen bjöd på kaffe och klengås innan färden fortsatte till Gillberga där Källbergstorpet och Haränga besågs. Dagen avslutades med middag på Kvarnen i Borgvik med Säffle kommun som värd.

 

 

1977-1980 anordnades midsommarfirande vid hembygdsgården och fram till 1999 har föreningen varit medarrangör vid Hotell Vildmarkens midsommarfirande.

 

 

Åren 1978-1984 arrangerades hembygdsdagar i samverkan med Långseruds idrottsförening med "Lången runt" på cykel, tipspromenad, gymnastikuppvisning mm.

 

 

Vid hembygdsdagarna år 1984, av riksförbundet proklamerat som Hembygdens år, togs övervåningen i bruk med hall, skolmuseum och ett utställningsrum. Äldre skolslöjd, både textil och träslöjd visades. Hembygdsgården var bebodd under veckan, liksom vid senare tillfällen och många kom för att hälsa på i den trivsamma miljön.

 

 

År 1983 utsåg en jury en Långserudsluva med sockensymbolen mörten i mönstret. Luvan kan stickas i vitt, brunt, blått, rött och grönt. Långseruds hantverksgrupp har haft visning och försäljning av hantverk i hembygdsgården och i samverkan har genom tävling 1984 en Långserudsduk tagits fram. En jury utsåg det vinnande förslaget med mönster efter ett blårutigt halskläde från Wilhelmsberg i Stenbyn.

 

 

På initiativ av Peter Olausson, Häljebol, firade hembygdsföreningarna inom Gillbergs härad hembygdens år 1984 med att återuppta Nysäters marknad och hembygdsföreningen har varit medarrangör sedan omstarten. Marknaden har vuxit ut år från år och haft mellan 10-20 000 besökare årligen.

 

 

På 1980-talet arrangerade Säffle hembygdsråd 1800-tals läger och 1985 var det Långseruds hembygdsförening som stod värd under några dagar. Åtta barn från de olika hembygdsföreningarna deltog, samt mor och far, farmor och farfar. Tjänstefolket kom från vår förening och lärarinnan Ella-Märta Axelsson, Torp, höll skola med barnen. Lägret avslutades med kyrksöndag och barnen åkte till kyrkan med häst och trilla. Allmänt kyrkkaffe serverades i hembygdsgården.

 

 

År 1987 byggdes hembygdsgården ut med en "farstu" på baksidan där det tidigare funnits en farstu och innehåller kök med diskbänk, kallt och varmt vatten, elspis, kyl och frys samt skåp för glas och porslin mm. Tillbyggnaden utfördes av Gunnar Rudberg, Viksfors, som också hade Karl Johansson i Stenbyn, till hjälp. Vatten hämtades tidigare från en källa på Mon men i och med den nya sträckningen av E18 så försvann källan. År 1990 omlades skiffertaket på hembygdsgården och skiffertaket på stolpboden omlades 1997. I början på 90-talet byggdes en handikapptoalett och en förrådsbyggnad.

 

 

Föreningen har verkat för att gamla hantverk hålls vid liv genom att visa hur man tillverkar vispar, ljusstöpning, kardning, spinning och tovning av ull, hur man förr tvättade, lieslåtter och slåttergille, fisknätsbindning, hur man gör en "skygård" mm. Och under hembygdsdagarna varje sommar sedan 70-talet har olika utställningar visats bl.a gamla leksaker, emigrationen till USA, äldre motorcyklar, jakt och fiske i äldre tider, svenska lantrasdjur - häst, ko, gris och får, bonader och brickdukar, förkläden, fiolbygge, fotoutställningar, oljemålningar och teckningar, skräddare och skomakare, kaffets historia med kafferep, klockutställning, mormors blommor, gamla och nya lapptäcken.

 

 

Många olika lokala förmågor och långväga gäster har underhållit med sång, musik och diktläsning mm vid årmöten, brasaftnar, visaftnar, stugkvällar med torpinventering, berättarkvällar och hembygdsdagar. 1967 gjorde Kjell Börjesson, Bräckan, en inspelning på band "En afta på Langseremål" med Johan Gustafsson, Anders Lund, och Elsa Karlsson och 1984 "Fjellstedts-Johannes och läsarsånger" samt 1988 "Folkväckelsen och emigrationen" med pastor Gustaf Pihlström som kåserar.

 

 

Fram till mitten av 70-talet hälsades våren traditionsenligt den 1 maj vid hembygdsgården med brasa, tal, fyrverkeri, kafferservering och sång av Långseruds - Nordmarkens manskör och Långseruds hembygdskör.

 

 

Sedan slutet av 70- talet hålles traditionellt i början på december gammaldags julkväll med julmat och underhållning. Julevangeliet läses och tomten kommer på besök till barnen med julklappar. På gammaldags julkväll 1977 uppträdde Säffles lucia Anna-Lena Hagelin, Grensbyn, och 1978 Catharina Bäckström, Strand, med tärnor.

 

 

Den 7 september 1981 är ett historiskt datum för vår bygd. Då beslutade hembygds-föreningen att påbörja arbetet med en sockenbok. Skribenter, redaktionskommitté och redaktör Peter Olausson, Häljebol arbetade därefter frenetiskt under fem år med att skaffa fram material till den första boken om socknen och den 22 november 1986 var Boken om Långserud klar för utgivning. Utgivningen skedde vid en högtidlighet i Långseruds kyrka och överallt i bygden var flaggan hissad i topp denna dag. Ordf. i Värmlands hembygdsförbund Gunnar Wästlund, Edane, högtidstalade. Betraktelse hölls av komminister Anna-Christina Andersson och kyrkokören sjöng under ledning av Torsten Andersson. Kaffe serverades i sockenstugan där det också var försäljning av boken. De första 1200 exemplaren tog snabbt slut och ytterligare 500 ex. nytrycktes omgående. Det var ett stort projekt med att ge ut en bok, dessutom dyrbart, men allt gick i lås.

 

 

Redan då började det pratas om ännu en bok då flera påbörjade manus inte fick plats i den första boken. Efter ytterligare några års enträget arbete och med Peter Olausson som redaktör var Boken om Långserud del 2 klar och trycktes i 1200 ex. Även denna gång skedde utgivningen i kyrkan, den 7 december 1996. Högtidstalet hölls av ordf. i Värmlands hembygdsförbund Bo Andersson, Kil. Komminister Lars Richter höll andakt. Vidare medverkade musikgruppen Nostro Chiesa under ledning av riksspeleman Alf Olsson, Svanskog. Böckerna har blivit väl mottagna av allmänheten och i pressen. Ett antal böcker finns kvar till försäljning.

 

 

Under kampanjen "Hela Sverige ska Leva" 1989 anordnades ett bygdeting vid hembygdsgården i samverkan med Långseruds utvecklingsgrupp. Vid detta tillfälle visade sig "socknens anfader" Mårten. I samband med bygdetinget mottogs en budkavle från Huggenäs socken som sedan skulle vidare till Säffle hembygdsgård. Färden dit skedde med traktor och balvagn utsmyckade med banderoller och slagord om en levande landsbygd.

 

 

En utställning med temat hembygdens fåglar visades 1994 i skolans gymnastiksal där olika fågelbiotoper mm hade arrangerats.

 

 

I slutet av 1990-talet genomfördes en inventering av de gamla medeltida pilgrimslederna genom Långserud mot Nidaros. Detta resulterade i ett EU-projekt "Västra Värmlands Pilgrimsleder" och en vandringsled från Ämneskogs kapell till Lönnskogs kapell och vidare mot Gladisvall i Glava iordninggjordes. Medeltida härbergen timrades och placerades vid de båda kapellplatserna och varje midsommardag är hembygdsföreningen medarrangör för en vandring mellan Berga och Lönnskog där en gudstjänst avslutar vandringen.

 

 

I juni 1999 och 2000 arrangerades väsensvandring från Elofsbyns lägerskola till kolarkojan vid Äén, Stenbyälven. Vättar, troll, älvor, skogsrå, tomtar, samt näcken med sin fiol mötte vandrarna och framme vid kolarkojan serverades kaffe och kolbullar med fläsk. År 2001 var väsensvandringen förlagd till Gräsingstjärn, Esbjörbyn. Bland övriga aktiviteter kan nämnas gökotta, gårdsvandring, utflykter inom och utom socknen, mopedrally, bussresor tillsammans med Gillberga hembygdsförening.

 

 

Hembygdsföreningen har haft ett fint samarbete med Långseruds skola. 1979 arrangerades en temadag "Långserud för hundra år sen" och 1985 "Långserud förr i tiden". Liknande dagar genomfördes 1992 och 1999. Vid dessa tillfällen har barnen fått pröva olika hantverk som brödbakning, kärna smör, ysta eller göra ostkaka, karda och spinna ull, tovning, knyppling, vävning av traslöpare och band, mangla med kaveldon, krusa örngottsband, slagtröskning, binda kärvar och fiskenät, fläta näver mm. -Vilket äventyr att få håret lockat eller en våg i håret från locktången som värmts i glöden i den öppna spisen. Den 6 juni i år på Svenska flaggans dag anordnades vid hembygdsgården i samverkan med skolan en gammaldags skoldag för nuvarande och förutvarande skolbarn med fanfar, flagghissning, morgonbön av ordf. Bengt Sandström, minilektioner i skolmuseét av Ella-Märta Axelsson. Rektor Allan Salmi, Säffle, berättade om hur det var i skolan för 50 år sedan. Dessutom förekom gammaldags lekar, gymnastik, kortpjäser om Snövit och Gustav Vasa mm. Alla bjöds på nybakade bullar och mjölk eller kaffe.

 

 

Släktforskning är det många som ägnar sig åt och dåvarande ordf. Arne Kyrk träffade många besökare i sitt arbete på kyrkogården som sökte efter gravvårdar till hädangångna släktingar. En dag i början på 1980-talet mötte han Gunhild Svensson, Skåre, och hennes släkting Owe Skogström som letade minnesmärken efter Skogströmssläkten. Ett besök vid hembygdsgården gjordes och som ett bevis på deras stora glädje och tacksamhet över att deras tidigare släktgård Klockarhagen från 1700-talet fanns bevarad och dessutom blivit socknens hembygdsgård, erbjöd sig Gunnel Svensson att väva gardiner och skänka till hembygdsgården. Dessa pryder än idag storstugan. Owe Skogström har gjort ett utkast till ett bygdespel "När Klockar-Stina stod brud" som överlämnats till hembygdsföreningen, men av olika anledningar har det inte blivit uppfört. Skogströmssläkten hade släktträff i hembygdsgården sommaren därpå.

 

 

År 1992 stod hembygdsföreningen som värd för Hembygdsförbundets konferens på Hotell Vildmarken med temat "Socknen och sockenbegreppets betydelse för bevarandet av de gamla och naturliga indelningarna av Sverige".

 

 

Den 21-23 maj 1993 gästades hembygdsföreningen av ett 25-tal medlemmar ur Janne Vängmansällskapet i Ångermanland. Författaren till Janne Vängman böckerna, Jonas Rudolf Sundström, föddes i Mölnerud 1874 och hembygdsföreningen har vid Mölnerud låtit uppföra en minnesten som avtäcktes i närvaro av Janne Vängmansällskapet tillsammans med medlemmar från hembygdsföreningen.

 

I en fullsatt Bygdegård gjorde representanter ur sällskapet ett bejublat framträdande av valda delar ur spelet om Janne Vängman.

 

 

I ett samarrangemang med Långseruds församling i kyrkan på nyårsafton 2000 som en del i firandet av millenieskiftet, framförde hembygdsföreningen på eftermiddagen en historik i kyrkan "Långserud från forntid till år 2000" sammanställd av Elsa Johansson, Byn och Göran Kjellberg, Esbjörbyn. Historiken illustrerades med sång och musik av personer framträdda ur det förgångna. Kaffe och smörgås serverades i sockenstugan.

 

 

Gustaf Olofsson, Sillingebyn, var ordf. 1953-1974, Folke Bäckström, Byn, 1974-1977, Arne Kyrk, Ed, 1977-1989, Lennart Axelsson, Torp, 1989-1997, Gunnel Johansson, Ed, 1997-2002 och Bengt Sandström, Berga, 2002- .Vid sin sida har dessa ordföranden haft duktiga och engagerade styrelsemedlemmar och föreningsmedlemmar.

 

 

Antalet medlemmar var vid föreningens början 60 personer och medlemavgiften 3 kronor upptogs av roteombuden inom varje rote. I dag är medlemsantalet ca 250 och avgiften 50 kr eller 100 kr per familj. Hembygdsföreningen tillhör hembygdsrådet i Säffle kommun. Hembygdsgården har varit uthyrd till barndop, födelsedagsfester, bröllop, släktträffar mm.

 

 

Som avslutning citeras dåvarande sekreteraren Gustaf Andersson, Gravbron, Eldansnäs; - Det är vår förhoppning att de unga i Långserud skall efter oss mottaga och vårda gården såsom ett arv från fäder som skall gå till kommande släkten.

 

 

Ovanstående beskriver, kortfattat och i stora drag, verksamheten under föreningens första 50 år.

 

 

Långserud, sommaren 2003.

 

Elsa Johansson, Byn,

 

Arne Kyrk, Ed